Sausbergets Anemone
"Ninni"
Född:2002-09-30

Ägare: Eva Annerklev
Uppfödare: Annelie Asker Tell, Sausbergets Kennel
HD: A
Ögon: UA
Utställning:
BIR-valp, BIG-2 inoff.
Ukl 1:a, Ukk 5:a SSRK Gävle.
Övrigt: 4:a Cockerrace 2007.
Här kan man
läsa om Ninnis Utställningar
När vi fick hem henne så blev alla så glada och det verkade hon också vara för den delen. Hon hade inga problem med att komma till ett nytt hem. Eftersom det var vinter när hon kom hem till oss och 20 grader kallt, så gjorde vi en liten fleece väst till henne som hon hade när vi var ute i snön. Då våra barn har blivit vuxna och inga barnbarn har vi heller, så har vi fått träffa barn ute och bekantas barn. Det tycker hon är jättekul och hon blir nästan som en ank mamma. Hon har ett milt och fint humör och hon visar verkligen att hon älskar att bli gullad med, och hon visar gärna sin lilla mage.
Vi har gått valpkurs, unghunds kurs samt lydnadsklass 1. Just nu ingår hon i ett agility projekt med yngsta dottern Carina genom Jällaskolan där hon går sitt sista år på smådjurslinjen. Hon tycker att det är jättekul och tar egna initiativ och är inte rädd för några hinder. Hennes favorit är tunneln och balanshindret. Vi är medlemmar i Cockerklubben och på våra promenader med hundgänget så smälter hon in fint och har fått många kompisar. Dom ordnar också ringträning och trimkurser som man kan gå på.
Ninni är våran äldsta dam och hon är numera pensionerad och ska inte få flera valpar i alla fall. Hon ska om pälsen växer ut lite mera få vara med några gånger på utställning sen igen men det tar nog ett bra tag till då hon varit rätt så snaggad ett tag. Hon är en rolig lite lustig tant med egna bestämda idéer och åsikter om saker och ting men hon är en väldigt snäll och kelig tant. Hon ska få träna lite rallylydnad också så får vi se hur långt hon kan komma och om vi kan tävla i det sedan. Hon har ju alltid varit en som valt egna vägar att gå och om hon ser någon annan med gott i fickorna så kan man ju vara lydig där hos dom med och då hjälper det inte att mina fickor är fulla med gott. När hon var yngre så kunde jag springa och gömma mig för att hon skulle bli lite uppmärksam på vart jag var, men tok heller hon blev inte ett dugg orolig utan fortsatte med det hon höll på med och sen efter ett bra tag så kom hon i sakta mak fram dit jag satt. Hon kikade på mig och såg lite undrande ut varför jag satt där bakom och visst var hon glad när hon kom men det verkade som att hon inte hade känt sig ensam ändå så hon har nog rätt så bra självförtroende och tar allt med ro.


|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Stamtavla
|
||||||||||||||
|
copyright © Annerklev |